Upp som en sol, ner som en pannkaka. Ja, så kan man nog sammanfatta mitt fondväggsprojekt just nu. Igår kväll konstaterade vi att den där jäkla väven verkar vara någon sorts mirakelväv - hur mycket vi än spacklar och slipar så kryper strukturen fram lite här och där ändå. Eller så är jag bara lite för ivrig med slipandet för att få till "ett perfekt resultat". Jo tjena, det kan man ju tro...
.
Sen tappade jag faktiskt lite tron på min idé om det marinblå. Det blir kanske inte fullt så bra som det verkade i mitt huvud... Eftersom mina dagar gärna går åt till Astrid, Odin, promenader, städa, tvätta, handla och laga mat så känns det inte som att jag har tid och ork att dessutom bråka med en ovillig fondvägg. Nej, den här gången tänker jag kort och gott bara kasta in handduken.
.
Dessutom har jag spanat in den härliga kollektionen New Classic från Boråstapeter... Det är inte omöjligt att det blir lite rosa stjärnor på väggen istället - och det är ju inte fy skam det heller.